Bilderna är tagna av Hans Kvarneby
HGD
Ett dygn i Jädraås
Man behöver nog inte vara någon utpräglad järnvägsnörd för att uppskatta vad vi upplevde i Jädraås ett veckoslut i början av augusti. Vi blev åtta deltagare som samåkte och angjorde Jädraås vid pass kl 15 på lördagen. Efter att vi inkvarterat oss i Jädraås herrgård tog Mats Gullberg hand om oss och ledde oss på drygt tre timmars vandring på bangården och in i den ena verkstaden efter det andra lokstallet. Efter middagen tog Mats oss med på ytterligare en vandring i närmare två timmar längs en skogsväg, där smultronen just hade nått lagom mognad, till en smedja och en hytta, där vi tack vare honom fick komma in. Människorna, eldarna och ljuden är borta, men byggnaderna står kvar; bland ugnar och kvarlämnade smidesverktyg växer rallarros, älggräs och brännässlor.
Genom skogen skymtade vi byn, som Ralph Erskine har konstruerat, och vindkraftverken som blir allt fler. Den norrländska skymningen föll och innan vi kommit tillbaka till herrgården hade den nästan fulla månen gått upp över skog och sjö så att en trolsk nattstämning smög sig på. På söndagen hann vi med att besöka hyttan innan vi steg på ångtågets första avgång, där Mats fortsatte berätta vid sidan av sin funktion som bromsare. Det blev ett slags nostalgitripp som väckte svaga barndomsminnen, åtminstone hos somliga, och samtidigt en historielektion om järnhantering och järnvägar. Mats berättade, vi frågade, Mats svarade – om allt från ångpannor till ortnamn.
På återvägen hann vi med att ägna halvannan timme åt Wij trädgårdar i Ockelbo.
Järnbruken kom till på 1670-talet, men järnhanteringen i trakten har förstås avsevärt längre anor än så. På 1800-talet förbättrades transporterna mellan gruvor, bruk och skog tack vare Dala-Ockelbo-Norrsunderts Järnväg (DONJ). Brukens verksamhet upphörde slutligt 1942. Järnvägen lades ned 1970, men då stod järnvägsföreningen redo att ta över. Idag har föreningen har hand om ett sjuttiotal vagnar, fem lok samt dressiner och andra fordon. Entusiasmen imponerar.
Man kan ta sig till Ockelbo med tåg (det är t.o.m. möjligt att kombinera SL-pendeltåg, Upptåget och X-tåget), men sista sträckan Ockelbo - Jädraås behöver man bil. Vi kunde ha valt något billigare logi med vandrarhemsstandard men valde det bekvämare alternativet B & B samt tvårätters middag på herrgården. (Det ångrade vi inte.)
Anders Schærström
Information :
Museisällskapet Jädraås-Tallås Järnväg: http://www.jtj.org/
Jädraås herrgård: http://www.jadraasherrgard.se/